Fördelning portföljen 190810

Det var ett tag sedan sist jag publicerade ett inlägg med fördelning av mina innehav. Medan det inte hänt så värstans stora saker så är det ju ändå några förändringar. Under året har jag tagit in några innehav samt gjort mig av med något också. I början av det här året ägde jag tex Swedbank men den sålde jag när det var för mycket osäkert kring den. Nu har en del puckar rätats ut men jag kastar mig inte över Swedbank för det. Jag har Handelsbanken och sedan ett par dagar äger jag även ett litet antal Nordea som jag fick i utdelning från Sampo.

Jag har 3 stora innehav i Castellum, Axfood och Akelius preferens. Det är ett aktivt val jag gjort att satsa rejält på dem. En smart strategi är att likavikta alla innehav för att hålla nere risk. Att jag viktat dessa så tungt är för att jag gillat potentialen i kombination med den rimliga risk jag ser i investeringen. De flesta andra innehaven väger kring 1-6 procent och jag har gärna många små innehav som tillsammans blir till något meningsfullt och bra. Där tänker jag i termer att sprida risken. Peab tex som jag köper regelbundet i siktar jag på en viktning om 1-2 procent och sedan siktar jag på något annat att vikta lika stort.

Det finns gott om bra bolag att investera i och jag har intresset och tiden att bevaka många olika bolag. Därför är det en rimlig strategi för mig att ha många olika små innehav. Har man inte tiden/intresset/kunskapen kan man få bred exponering via en fond. En vanlig indexfond eller kanske Xact Högutdelande som är min favorit och en viktig komponent i min portfölj. Jag gillar den för den breda exponeringen i 45 olika utdelningsaktier. En smart investering som ger god potential och helt tar bort risken att jag själv gör misstag som försämrar avkastningen.

76 procent av portföljen är i svenska kronor medan 17 procent är dollar, 4 procent euro samt 3 procent är kanadensiska dollar.

22 procent av portföljen är fixed income så som Sagax D, Akelius preferens och Pimco PTY.

Min strategi kretsar kring utdelningar där jag investerar i sunda bolag som pyntar utdelning. Favoriten är typen som över en lång tid växt vinst och utdelning. I USA kallas det för Dividend Growth Investing som också förkortas DGI. En stadigt växande utdelning blir till något riktigt maffigt med tiden. Dessa utdelningsväxare har ofta en lite lägre direktavkastning än så kallade högutdelare men över tid växer de till sig och kan ge en riktigt fin totalavkastning. Favoriten är som sagt utdelningshöjarna men jag har även högutdelare som Telia. Den höga direktavkastningen höjer snittet för min portfölj och medan potentialen inte är den största i Telia så bjuder den på stora utdelningar uppbackat av en stadig verksamhet. Exempel på utdelningshöjare är Castellum som höjt cirka 7 procent i snitt under 20 år. Johnson & Johnson har ett lite högre snitt än så och än mer imponerande +50 år av höjningar. Realty Income har höjt varje år i cirka 25 år och snittat kring 4 procent höjning per år.

I USA pratar man om Dividend Aristocrats och det är bolag i indexet S&P500 som höjt sin utdelning varje år i minst 25 år. Jag äger några sådana bolag och de är:

Leggett & Platt
3M
Johnson & Johnson
Abbvie


Jag har cirka 25 procent av portföljen i fastighetsaktier och det är den sektor jag förstår och gillar allra bäst. Fastighetsbolag har hyggligt stadigt och pålitligt kassaflöde. De äger tillgångar som i sig har ett värde (till skillnad från andra bolag som kan bygga helt på något som snabbt kan bli värdelöst, som recept på en dricka, patent på ett internetmodem osv).

Min portfölj och strategi syftar till att uppnå en rimlig totalavkastning med utdelningar i fokus. Förvisso har jag presterat bättre än börsen under en lång tid men det är inte mitt mål utan jag siktar på att hålla nere risken och få en rimlig avkastning. Portföljen har en lägre volatilitet än börsen och den brukar inte hänga med på de snabbaste uppgångarna men heller inte backa lika mycket när börsen surar. 2019 har bjudit på en del upp och nedgång och nedan är en graf för hur min portfölj utvecklats: