Enfastighetsbolag Inte lindat i bomull

Jag får ofta frågor om enfastighetsbolagen, Saltängen, Delarka, Kallebäck, Torslanda och allt vad de heter. Det är från läsare som lockas av den höga direktavkastningen. För en stund sedan svarade jag på senaste frågan och jag tänkte att jag publicerar det även som ett separat inlägg för alla att se samt för egen del så kan jag länka till detta i framtiden som svar på dessa frågor.

Så här kommer det, utan sugar coating:

Saltängen och alla andra fastighetsbolag som bara äger en fastighet är skitbolag. I flera fallen existerar de enkom för att inget seriöst bolag velat köpa fastigheten. Ibland är det så att de kommer från ett större bolag på ett eller annat sätt för att de ej fått sålt fastigheten och de vill frigöra sig från risken.

Ett långt kontrakt är absolut ingen garanti. En stor och stark hyresgäst kan välja att när som helst flytta sin verksamhet. Med risken att betala hyra för en tom lokal. Kanske blir det tvist och det tar lång tid att lösa. Skitbolag med bara en fastighet har ju inget kassaflöde om hyresgästen inte betalar hyran. Kan tänka mig att det inte är ovanligt att ev hyra betalas efter en tvist är löst, med ränta förstås. Poängen är att det lilla skitbolaget med bara en fastighet har inte cash flow att överleva en tvist kanske.

Anta en ljusare out come: Hyresgästen väljer att flytta men betalar glatt hyran till kontraktet löper ut. Vad är värdet på den fastigheten då? Hur lätt är det att hyra ut en specialfastighet till en ny kund? Hur lätt är det att sälja den här knepiga fastigheten utan kassaflöde?
Allt har ett pris och man skall räkna med att det är lågt på en sådan här fastighet.

Nej, ren skit. Usch och fy.

Och by the way. sök ingen tröst i ägarboken. Kanske är hyresgästen delägare, kanske är ett stort fastighetsbolag eller en stor fastighetsfräsare delägare. Det finns ingen trygghet i det. De klipper navelsträngen utan att blinka när det gäller så här små skitbelopp.