Jag har hört den här jargongen tillräckligt många gånger nu för att dra slutsatsen att folk generellt pratar och funderar så här. Man tittar på andra i sin närhet vad de har för prylar och resor osv de gör och så undrar man hur tusan har de råd. De har jobb som till synes drar in ungefär lika mycket pengar som betraktarna tjänar. Kan de resa till Thailand varje år så borde ju vi också kunna. Kan grannarna köpa ny bil nu så borde vi också kunna och göra det..
Man tittar och pratar beundransvärt på utgifter, andras konsumtion. Utgifter kan vida skilja sig mot intäkterna och så kan det fortgå under en lång period så länge man har ett arbete och ev en bostad som ökar i värde. Resorna till Thailand, den inglasade verandan och den nya bilen kan alltihop vara finansierade med lån.
Folk tittar med åtrå på vad andra har och där någonstans tar alla tankarna slut kring hur alla de fina prylarna uppstår. Jag hör ingen säga att "ja men vi skulle också kunna köpa en ny bil men avstår då vi inte vill låna mer". Visst förstår många grejen men man pratar inte om finansieringen och man tänker nog inte så mycket på det heller för det är ju inte lika roligt som att tänka på hur gött det är där på stranden i Thailand.
Det stora huset, den fina bilen och den soliga resan det kan man ha råd med genom att låna pengar.
Det är varmt och gött när du kissar i byxan men senare blir det obehagligt, kallt kanske..
Du skall vara stolt om du är ansvarsfull och har en ordnad ekonomi. Det är en trygghet för dig och din familj. Soliga resor och fina prylar kan du också köpa och du kommer fortsätta ha en stadig ekonomi om du sparar ihop pengar till dem istället för att låna.
Läs mer om att spara i mitt tidigare inlägg på ämnet.
