Ha en riskstrategi och minska svedan

 

Utöver att analysera och välja bolag att investera i behöver man också ha en strategi för sin portföljsammansättning och den totala risken. Jag brukar säga att med god riskhantering kan man ta en smäll eller två och gå vidare. Det handlar om att sprida sina investeringar i olika bolag, sektorer, valutor osv.

En viktig del är att inte låta något enskilt innehav väga allt för tungt. Om ett innehav går åt skogen så svider det som tusan om det utgör 20 procent av portföljen medan om det endast väger 2 procent är det skit samma nästan.

I min portfölj är en normal viktning 1-3 procent i ett bolag. Jag har satt en gräns om max 7 procent. Där går smärtgränsen om det skulle gå helt åt skogen. 7 procent är i närheten av en normal årsavkastning och min portfölj kan således ta igen en sådan smäll på bara ett år. Där har jag satt gränsen och vill inte utsätta mig för en potentiellt större smäll än så.

Det här var bara kort hur jag tänker kring hantering av risk i portföljen. Syftet med inlägget är att mana till tanke kring riskhantering. Att man behöver en bra strategi kring det där.

När man är engagerad och exalterad över en investering är det lätt att dras med och låta den väga tungt i portföljen. Så länge det går bra är det gött som tusan men när det går dåligt då svider det. När det går dåligt i investeringar vi viktat tungt mår vi illa, vi tar smällar som är svåra att repa sig från. Att ha en maxgräns och tanke kring hur mycket enskilda bolag får väga i portföljen är viktigt och effektivt för att ha kontroll över risken och smärtan i portföljen.

Det här är något du behöver göra. Tänka igenom och sätta dina egna riktlinjer kring riskhantering i din portfölj.

Min 7-procentsregel

 

Jag har något jag kallar för 7-procentsregeln som är en del i att hålla risken i min portfölj under kontroll. Det är inget konstigare än att inte låta enskilda bolag väga mer än 7 procent i portföljen. Siffran är inte tagen helt ur det blå utan den är baserad på något. 7 procent skall min portfölj klara av att generera ett genomsnittligt år. Om något enskilt innehav går helt i kaputt så kan min portfölj hämta in det på bara ett år. Den självläker sig kan man säga.

Resonemanget har jag inte rakt av uppfunnit själv utan inspirerats i en av många böcker jag läst. Specifikt så är det i en av Jim Cramers böcker jag hämtat inspiration. Okunniga kan häva ur sig att Cramer inte är duktig för han sade minsann si eller så i TV-rutan. Kunniga vet att Cramer har en imponerande historik som förvaltare. Kunniga förstår också att Cramer gör TV och spottar ur sig snabba tankar om otroligt många bolag. En sådan där snabb tanke är inte att väga lika tungt som en gedigen analys. Ja nu fick jag det sagt om Cramer. Ofta när jag nämner honom så dyker det upp någon sådan där kommentar.

7 procent smäll kan jag ta. Det är en helt okej risk att utsätta sig för och kan dessutom portföljen repa sig på något år är det ju inget att hänga läpp över om skiten verkligen skulle träffa fläkten. Jag tror såklart att det aldrig kommer inträffa att ett innehav i min portfölj fullständigt utraderas. Jag gör ju flera andra saker för att hålla nere risk. Exempelvis väljer jag ofta bolag med en stadig kanske rentav defensiv verksamhet. Hur som helst ska man aldrig säga aldrig varpå det är bra att ha en strategi och tanke kring det där som "aldrig" skall inträffa.

Jag har gjort två undantag och det är mina kärninnehav Castellum och Axfood. Under en längre tid har jag dock funderat kring det där undantaget och lutar åt att det rimliga är att även de skall omfattas av min 7-procentsregel. Även om jag analyserar det noga och de är sunda bolag kan alltid oförutsedda saker hända och jag kan ha fel i min analys. Japp det rimliga är att även de skall ingå i min regel och jag kommer nog anpassa viktningen av dem. De väger bägge runt 10 procent vardera i dagsläget.

Fördel starka ägare

Jag läste precis en artikel hos Affärsvärlden om svenska börsbolag med en svag ägarbild och risk/potential för uppköp. Det här är faktiskt något jag tittar på när jag investerar. Inte för att jag söker uppköpskandidater utan för att jag vill ha en uppfattning kring vilka jag kommer äga bolaget tillsammans med.

Bolag med starka ägare är vad jag föredrar. Det är ingen deal breaker om det ser ut som det tex gjorde i Hemfosa där en stark ägare helt saknades. Så såg det faktiskt ut i Castellum länge men nu på sistone har Rutger Arnhult flyttat fram positionerna och kontrollerar någonstans kring 12-15 procent i bolaget. Hur som helst, starka och bra ägare kan borga för ett gediget arbete med tillsättande av styrelse/ledning. Det är en räddande hand om nöden tränger på. Finansiellt starka storägare kan stötta sina bolag om det behövs. Här kan man finna svagheter i vissa bolag som kontrolleras av tex en grundare som har hela sin förmögenhet i bolagets aktier. Stort ägande men inga finansiella muskler om bolaget behöver hjälp.

Ja det är en intressant faktor att titta på när man  investerar. Likt det mesta annat får man väga in det i en helhetsbild. Om man exempelvis spanar på ett bolag där man redan hittat några faktorer som gör en tveksam och dessutom finner ägarbilden dålig, ja då kanske det tillsammans leder till att man avstår.

Här är länken till artikeln jag läste. Det är alltså en lista med bolag som har en riktigt svag ägarbild och allt vad det medför. https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/svaga-agarhander-6980654#6980783