Covered Call-fonder blir allt mer populära men vad är det egentligen och hur kan man använda dem? Fonderna innehåller aktier och följer kanske rentav ett vanligt index. Utöver det så gör de en grej som fullständigt förändrar dess karaktär och prestanda.
De säljer optioner mot index/innehavet. De får en intäkt samtidigt som de ger någon annan rätt till eventuell kurstillväxt i innehavet. Ett upplägg kan vara ungefär så här: Man säljer en option som ger innehavaren rätt att köpa innehavet om 30 dagar till ett pris om 103 procent. Fonden får då alltså direkt en intäkt och efter 30 dagar kanske de måste sälja innehavet till ett bestämt pris oavsett om kursen är betydligt högre (är priset lägre så nyttjas inte optionen).
Man har skapat en intäkt och priset för det är att man begränsar uppsidan.
Karaktären på ett sådant här värdepapper är lite föränklat: Hög utdelning och begränsad kurspotential.
Covered Call-fonder är därmed en speciell investering och inte något för alla. Även om det ser ut som att de innehåller tex S&P500-aktier så är de något annat på grund av optionerna. Hög utdelning och begränsad kurspotential är dock inte olikt tex preferensaktiers karaktär.
Jag har investerat i preferensaktier i många år och ser dem som en permanent och viktig del i min portfölj. De har ingen nämnvärd kurspotential och en hög utdelning. Sedan snart ett år har jag även investerat i Covered Call-fonder och ser dem som ett bra alternativ med den här karaktären, hög utdelning nu men begränsad kurspotential.
En stor nackdel med preferensaktier är bolagsrisken och att de oftast är i fastighetsbolag (här i Sverige). Man blir utsatt om något händer i fastighetssektorn som det faktiskt skett nu de senaste åren med en del indragna utdelningar osv. Det är risky med preffar om något händer det specifika bolaget eller fastighetssektorn. Ju lägre ränteläget är desto lägre direktavkastning på preffar. Ja de stiger ju i kurs när räntan går ned. Det är en liten kurspotential men ingen stor grej. Sett till utdelningen så kan man ta Sagax D som exempel som just nu handlas strax över 6 procent direktavkastning. Det är inte direkt jättehögt.
Nackdelar med Covered Call-fonder är avgifter. Det är betydligt mer avgifter förknippat med dem jämfört med preferensaktier. Jag investerar exempelvis i JGPI ifrån JPMorgan. Den handlas på tyska börsen i valutan euro. När man handlar utländsk valuta tillkommer valutaväxlingsavgift och den är väldigt hög hos Avanza, 0,25 procent tar de. Utöver det har en fond löpande avgifter och den här ligger på cirka 0,45 procent per år.
Ja där är en del avgifter förknippade med sådana här fonder men jag tycker det mer än väl väger upp mot risken i enskilda preferens/D-aktier.
Jag investerar gärna mer i sådana här fonder och i första hand gör jag det på bekostnad av investeringar i preffar och D-aktier. De har liknande karaktär och det är den delen av portföljen jag tar ifrån i första hand om/när jag skall omplacera för att köpa mer Covered Call-fonder.
Så här använder jag dessa fonder och jag hoppas att jag nog betonat den begränsade kurspotentialen i dem. Jämförelsen med preferensaktier tänker jag att många kan greppa. Om man tex i dagsläget inte investerar i preferensaktier och ogillar dem för dess begränsade potential ja då är det lätt att relatera det resonemanget över på Covered Call-fonder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar