Jag har ägt det kanadensiska vattenkraftbolaget Brookfield Renewable i flera år. Jo egentligen har de ju också sol och vind men vattenkraften är primär. När jag ändå är igång så jo visst jag ägde bolaget redan för 15-20 år sedan men har stått utan en period pga ändrade skatteregler som jag inte riktigt greppade. Regler i Kanada för flera år sedan alltså. Det där är utrett sedan länge nu. Moving on....
För ett antal år sedan köpte jag in mig igen i Brookfield Renewable för det är en attans bra verksamhet och värderingen var rimlig. Bolaget har en bra strategi som de exekverar grymt bra på. En del i deras business är att avyttra tillgångar på marknader där de får bra betalt och köpa där de kan få ett riktigt bra pris som köpare. Verksamheten är global och ibland säljer de något i Brasilien och köper i Australien. Vid ett annat tillfälle kanske det är tvärtom. Marknader förändras fram och åter. Vindbusiness kan vara i ett annat skede/prisläge än tex vattenkraft i samma region.
Efter att jag köpt har bolaget stadigt presterat bättre. Intäkterna blir allt högre och utdelningen höjs stadigt. Av den anledningen har aktien stigit.
Det har också hänt något mer som fått fart på aktien. En fasligt massa mer fart och det är den pågående trenden med ESG och gröna investeringar. Brookfield Renewable har blivit omåttligt populärt i spåren av detta. De producerar god el och har en bolagsprofil som passar investerare som av olika anledningar vill göra ett sådant val.
Min investering är plus flera hundra procent och det är till stor del tur. Bolaget har presterat bra men aktien har gått brutalt bra pga en kraftigt högre värdering i spår av den här ESG-trenden. Det är inte pga skicklighet min investering gått så bra, jag har haft tur. Visst är det nice att ha tur men det är viktigt att vara medveten och erkänna detta. Det är lurigt att ingjutas i falsk tro om sin förmåga. Ja ja, jag har en förmåga kring investeringar men här hade jag en stor portion tur. Att jag är nykter kring detta är skicklighet i mina ögon. Att jag är rak med mig själv att tur spelat in.
Ibland slår Oturen till. Ja det kan slå åt bägge hållen det där. Har man risktagandet under kontroll så kan man ta en smäll eller två. Att inte låta enskilda innehav väga för mycket i portföljen är en del i sådan riskkontroll. Själv gillar jag tanken om att inte låta innehav väga mer än cirka 7 procent. Det är i närheten av en normal årsavkastning på börsen och skulle ett innehav fullständigt utraderas kan resten av portföljen ta hem det på 1 år ungefär. Ja jag har tummat lite med mina två kärninnehav Castellum och Axfood som jag låter väga kring 10 procent. I övrigt har jag inga enskilda innehav som väger värst mycket mer. Fonder och de stora investmentbolagen är riskspridare i sig självt och sådana kan man låta väga mer om man vill. Framförallt indexfonder och Investor tycker jag är rimlig att vikta högre om man önskar i den aspekten. Investor är så pass stort och brett att det ger en mycket god riskspridning.
Mina Brookfield äger jag fortfarande även om de är snordyra. Jag har avyttrat ett gäng vid några tillfällen för att hålla nere viktningen i väskan. Jag hade rätt i min analys i bolaget men fick en brutal boost av turen. Ibland har jag fel i min analys och har man dessutom otur på toppen av det svider det rejält. Det hör till att ta en sveda då och då om man vill investera i enskilda bolag. Grejen är att ha rätt oftare än man har fel. Här skulle jag kunna skriva om indexfonders förträfflighet men jag behöver inte ta varje möjlighet som bjuds att göra det eller hur. =)
