Alla aktier kan bli dåliga och därför är det en god anledning att sprida risken över flera olika innehav. Något förändras i bolaget, dess marknadsförutsättningar ändras, misslyckade förvärv, misslyckade rekryteringar, det finns många anledningar till att en aktie kan gå från att vara väldigt bra till mindre bra. Ibland är det en tillfällig svacka och bolaget kommer på fötter relativt snabbt och ibland kan det dröja många år om de över huvud taget kommer åter. Inte ens investmentbolagen är helt fria från denna risk.
Notera att jag primärt skriver om aktien och att det således även kan handla om bolag som presterar goda vinster. Goda vinster men inte vad marknaden förväntar sig. Goda men inte alls som förr. Goda vinster men dåligt jämfört med liknande bolag. Här är det lätt som småsparare eller nybörjare att tänka ja men det här bolaget X gör ju miljardvinster och börsen är bara knäpp som handlar ned aktien.
Bolag och dess aktier är värderade på förväntningar och om bolaget presterar annorlunda än dessa så går aktiekursen därefter. Om bolaget presterar bättre än marknadens förväntningar kommer aktien sannolikt att stiga på sikt. Om bolaget presterar sämre än marknadens förväntningar så kommer aktien förmodligen att gå ned i pris. Och det kvittar hur många miljarders miljarder i vinst bolaget gör, är det sämre än förväntningarna så lever inte bolaget upp till den värdering det har. Då handlar marknaden ned aktien till den nya verkligheten och nya förväntningar.
Nu är inte min mening att gå in på några specifika bolag men jag vill nämna några "fina" bolag som blivit riktiga surdegar för dess ägare. Klädbolaget H&M, investmentbolaget Ratos, detaljhandelsbolaget Clas Ohlson.
Den duktige aktieklipparen kan argumentera att dessa bolag och deras nedgångar kan utgöra utmärkta köpkandidater. Det stämmer förvisso att man kan göra fantastiska investeringar i bolag om man lyckas tajma ett köp precis när aktien står som lägst och står inför en vändning. Det är dock något helt annat och det lämnar vi till de som sysslar med den typen affärer.
Vi investerare som äger bolagen som blir till surdegar vi sitter med de här bolagen och hur det påverkar oss och hur vi senare agerar varierar vida. Dels varierar det från bolag till bolag men det beror också mycket på hur ens portfölj osv ser ut i övrigt. Om man har få olika innehav och de väger tungt var för sig så svider sådana här surdegar ordentligt. Om ett innehav som väger tex 15-20 procent av portföljen skulle gå urdåligt på börsen så drar det ned totalavkastningen rejält. Den amerikanske stjärnförvaltaren Jim Cramer har räknat noga och kommit fram till att max 7 procent bör man låta enskilda innehav väga för då kan man "överleva" rejäla smällar. Hans uträkning minns jag inte men ser jag till mig själv är det just där gränsen går innan jag börjar tycka att det är en allt för stor risk. Mest bekväm är jag upp till cirka 5 procent och därför har jag inte många innehav som väger tyngre än så.
Jag har ägt Ratos och jag har ägt H&M när de har gått från att vara bra till att vara helt bedrövliga aktier att äga. Ratos behöll jag alldeles för länge och hade stort tålamod i tro på en vändning. Nu är det redan en evighet sedan jag sålde dem men de har varit kass jättelänge nu. H&M agerade jag snabbare på och än så länge har det varit helt fantastiskt avkastningsmässigt. Jag sålde H&M som fortsatte sjunka som en sten och investerade i annat som istället steg.
Poängen med det här inlägget är att mana till riskhantering. Att tänka på att sprida riskerna och att öppna ögon för att även de bästa bolagen kan bli dåliga aktier. Exempelvis har Latour varit en helt fantastisk aktie att äga historiskt men kanske blir de nya Ratos. Ratos var också fantastiskt innan det blev till en surdeg.
Sprid risken med investmentbolag men lägg inte för mycket i ett enstaka. Investmentbolag är riskspridare i sig själva genom de olika innehav de har i portföljen. Det är ju bra men tänk ändå på att sprida risken över flera innehav. Ett knippe investmentbolag ihop med någon indexfond och ev enskilda bolag kan vara en bra kombo. Nu är det kanske inte så sannolikt att tex Investor skulle bli en riktigt dålig aktie men det är ändå bra att göra vad man kan för att inte ta för stor smäll om det mot förmodan skulle ske.
För den som även investerar i fonder så är indexfonder något som man kan våga vikta tungt i det här hänseendet. Indexfonder kan ju inte bli dåliga på det viset jag skriver om här, alltså när det gäller bolagsrisk. En indexfond är ju vad det är, det är index. Visst kan index gå dåligt eller bra men det är en helt annan sak; marknadsrisk.
Marknadsrisken är mer hanterbar och lättbegriplig i det långa loppet. Börsen som helhet kommer sannolikt att fortsätta prestera positiv avkastning på mycket lång sikt. Bolagsrisken är desto knepigare där risken är att bolag helt förintas och investeringen går upp i rök för att aldrig komma åter.
Acceptera marknadsrisk men var försiktig med bolagsrisk.
Att acceptera marknadsrisk kan grovt förenklat vara ungefär så här: Jag accepterar att mina investeringar kan backa tex 30 procent ett enskilt år för att få potentialen till en rimlig avkastning i snitt på lång sikt. Historiskt har svenska börsen avkastat kring 10 procent totalt per år och en rimlig förväntning är kanske någonstans kring 5-10 procent i snitt på lång sikt.
Tar man för stor bolagsrisk genom att vikta enskilda innehav alldeles för tungt så utsätter man sig för risken av nedgång som aldrig återhämtar sig.
Det här inlägget blev lite längre än vad jag normalt brukar skriva men det är ett viktigt ämne och jag hoppas att du uppskattar det. Lycka till med dina investeringar.
