De senaste åren har väldigt många sparare valt billiga indexfonder och det är ett ganska smart val. En indexfond presterar som börsen, varken sämre eller bättre justerat för avgiften förstås. Det där med avgiften är därför väldigt viktigt på passiva indexfonder eftersom storleken på fondavgiften är så mycket sämre avkastning än index du kommer få. 0,15 procent eller 0,3 gör faktiskt skillnad på riktigt lång sikt.
Ja ja, indexfonder är populära vad annat är nytt då? Jo här är en tanke jag har och det är att om man noga väljer ut en aktiv sverigefond och ställer sig frågan;
hur illa kan det gå?
Tankarna för mig till just Carnegie Sverigefond som förvaltas av Simon Blecher. De har en sund strategi med fokus på stora välmående bolag som lämnar utdelning. Fonden har presterat bra sedan start och Blecher har förvaltat den sedan 2006. Resonemanget jag tänkte man kan bolla med här är att genom att investera i en sådan här fond har man möjligheten att få bättre avkastning än index samtidigt som man förmodligen inte riskerar värst mycket sämre avkastning än index. Visst kan det enstaka år skilja en del men på tex 5 års sik skulle jag bli förvånad om avkastningen från Carnegie Sverigefond skulle bli väsentligt sämre än index. Om den skulle bli betydligt bättre skulle däremot inte förvåna alls. Blecher är duktig, strategin är vettig och historiskt har de presterat bra.
Ett resonemang man kan klura lite kring. Kanske 100 procent indexfonder skulle kunna vara 60/40 index/Carnegie Sverigefond och ge lite större potential till begränsad extra risk. Fundera på det, det är det minsta man kan göra.
Som jag nämnt tidigare följer jag en del förvaltare via bla deras månadsbrev som jag tycker är ett käckt och snabbt sätt att få en glims av hur de gjort och hur de tänker.
Länk till Blechers senaste brev här.
