En effektiv strategi man kan använda för att minska bolagsrisken är en likaviktad portfölj. Först en förklaring vad bolagsrisk är, det är den unika risk man utsätts för i en specifik placering. Om man tex äger Apple och de går på en stor mina som gör att aktien tappar 50 procent så är det en risk du utsatts för som ägare i just det bolaget. Om Apple skulle utgöra halva din portfölj svider det rejält om den skulle backa så mycket som 50 procent. En risk för just den investeringen alltså. Sedan finns det något man kallar branschrisk och det är risker som påverkar hela branscher. Mer om det en annan gång.
Likaviktad portfölj alltså. Om alla innehaven i portföljen väger lika mycket slår det inte lika hårt om något går snett i ett innehav. Något oförutsett kan hända eller man kan ju faktiskt haft fel om bolaget. Man trodde det var ett toppenbolag men det visade sig vara tvärtom.
Tanken med en likaviktad portfölj är att löpande vikta om så att de olika innehaven håller sin vikt. Hur ofta avgör man själv men ju mer man låter det dra iväg desto mer ökar risken. Kanske räcker det att vikta om en gång i kvartalet, kanske måste man göra det en gång i månaden. Det beror ju också lite på vad man har för innehav. Mer volatila aktier medför sannolikt att man behöver vikta om oftare.
Om du äger Castellum i en likaviktad portfölj med totalt 20 bolag och Castellum från ingenstans går i konken. Du tappar 5 procent av din portfölj, det svider naturligtvis men det kan du komma över. Övriga innehav hämtar snabbt in det tappet.
Om man istället som jag har 17 procent Castellum vore det ett riktigt dråpslag om det samma skulle hända.
Det här är ett effektivt sätt att hantera risk. Lägg den på minnet. Känn på den. Fundera över hur din portfölj ser ut.
Håller helt med, likaviktad portfölj och balans i aktier/räntor (95/5 för min del) gör portföljen oerhört stabil. Lite extra skoj att bilden är väldigt lik min egen portfölj (+ Skistar, Fenix, Apple, Berkshire och Cola!)
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaGillar att ha stor riskspridning i portföljen.
Ca 65 innehav för tillfället.
Största innehavet(ESTEA 3)viktar ca 7%.
Minsta innehavet(Trelleborg)viktar ca 0,2%.
Köper mest för utdelning och för att behålla i evighet om det inte
sker någon kursrusning i något innehav.
Med vänlig hälsning Jojje
Tycker att det är ett slags ideal, och ett bra sådant, som samtidigt är mycket svårt att uppnå i praktiken. Antingen köper man regelbundet i alla tio aktierna och får då dyrare GAV och därmed lägre avkastning eller också utnyttjar man svackor i enskilda aktier för att öka mer men tar då samtidigt en större risk om de skulle fortsätta i fel riktning.
SvaraRaderaOmvänt kan en aktie som går bra dra iväg och öka portföljandelen medan aktier som går sämre minskar i relativ andel. Ska man uppnå total balans finns risken att man ökar i de aktier som går sämst vilket tvärtom kan få konsekvensen att man ökar den totala risken om det fanns en fundamental anledning till att den aktien föll. Portföljbalansen upprätthålls men risken blir inte nödvändigtvis lägre - kanske hade det varit klokare att fortsätta öka försiktigt i aktien som gick bäst istället.
Jag har en slags fördelning som ideal för att hantera risk, inte likriktad men ändå riktmärken för hur många procent jag vill äga i varje aktie, men tycker att det är svårt att uppnå i praktiken. Försöker tänka över längre perioder när jag kortsiktigt ökar mer än mitt ideal med sikte att risken på lång sikt ska nå mitt ideal.
I vilken omfattning tycker du det är rimligt att sträva efter total balans jämfört med att utnyttja tillfälliga nedgångar i någon av aktierna? Har du några praktiska tumregler du använder dig av för att hantera portföljbalans?
Joijje, du vet väl att riskspridningen, rent matematiskt, inte blir bättre efter 15-20 innehav?
SvaraRaderaRent matematiskt blir det ju bättre.
SvaraRadera20 innehav är lika med 5 % st
60 innehav är lika med 1.66 % st
Så riskerna blir ju mindre om du har 60 bolag än 20 bolag
The wild west inv: Stämmer men 20 innehav är enklare att hålla koll på och följa än att hålla 60 bolag under luppen. Detta stämmer in på mig iaf med barn och heltidsjobb vid sidan av!
SvaraRaderaAnonymous!
SvaraRaderaOm ett bolag av 15 konkar slår det ju mycket hårdare
mot portföljen än om ett av 65 gör det.
Iaf enligt min matematik!!
Med vänlig hälsning Jojje
Utlandsutdelaren, on kursen dyker I ett bolag blir ju dess del en minder del av portföljen och ska ju då viktas upp om man efterfrågar jämnvikt.....
SvaraRaderaOm det alltid är en klok taktik kan väl ifrågasättas, fråga långliggarna i ratos och Eriksson t.ex. 😉
Snickar'n
Förlåt men diskussionen om fler bolag i portföljen är bra för riskspridningen är tyvärr helt galen gällande risken för konkurs.
SvaraRaderaFörutsatt att risken för att ett bolag ska gå i konkurs är konstant så leder ju fler innehav till fler konkurser. Att påstå nått annat är ju att säga att du kan förutse vilka bolag som ska gå i konkurs å då är de väl lättare att inte ha med dessa i portföljen eller hur?
Det jag menar är att säg att risken för en bolagskonkurs är 0,1 %. Då är den de oavsett hur många bolag du lägger in i din portfölj, punkt.
Det du säger med skillnaden mellan 1/15 eller 1/65 är ju att påstå att denna risk är olika, om 1/15 går i konkurs gör ju istället 4,3/65 och det å då är det ingen skillnad.
SvaraRaderaTycker detta är riktigt komplicerat, speciellt om man ska ta hänsyn till bransch, land, region och gärna i förhållanden till övriga innehav i räntor, guld etc etc.
Vore intressant med en automatisk omplacering (som förslag då) hos Avanza eller Nordnet för sin egna depå.
Jag försöker ha en jämn vikt vid inköpet. Har en del som har gått väldigt bra, och när denna aktie har stigit 50% men framtidstron är bättre än vid inköpet känns det dumt att sälja bara för att hålla jämnvikt i portföljen.
SvaraRaderaDet som går bra ska man inte sälja för tidigt.
Tack för många bra kommentarer. Alla har vi olika strategier i många fall tar man lite här och där och sätter samman till sin egen. Oavsett om man agerar enligt den här likaviktade principen är det en vinst bara att ha tänkt igenom den och ha den i åtanke.
SvaraRaderaMvh petrusko
Strategin låter bra i teorin men har åtminstone två fallgropar som jag ser det.
SvaraRaderaFör det första två bolag har inte samma risk och därför får man högre risk om man likaviktar dem än om man har lite mer i den med lägre risk. T.ex Jag äger Anoto och Investor. Där känner nog alla spontant att totala risken blir lägre om jag har mer i Investor.
För det andra, bolag gör sällan -50% och sen fortsätter som vanligt. Utan nedgångarna kommer smygande sakta men säkert. Om man då omplacerar med jämna mellanrum kommer man kontinuerligt öka investerat belopp i de sämsta innehaven.
Problemet med konkurs är väntevärdet - om du äger 100 bolag och räknar med att var hundrade bolag går i konkurs (och du kan inte räkna ut vilka på förhand) så slår det mycket hårdare om du har 10 bolag och det oturar sig att du får in kanske inte bara en, utan fler konkursbolag.
SvaraRaderaSen tillkommer såklart problemet med att hålla reda på alla bolag om man nu känner att man vill hålla sig uppdaterad...
Mycket bra skrivet, Petrusko. Precis som någon kommenterade så har inte alla bolag exakt samma risk att konka eller falla i kurs och därför så behöver man inte vikta alla bolag i portföljen helt lika, så länge som man vet vad man gör och varför. Investor har en minimal risk att konka och kanske inte skall viktas lika med ett bolag som är nischad i en enda produkt, även om man starkt tror på produkten. Castellum är ett stabilt bolag med bra intjäningsförmåga och därför kan viktas högre. En fastighetskris á la 90-tal vore naturligtvis förödande för Din portfölj och då är det upp till Dig att bestämma hur stor Du tror att den risken är och om 17% Castellum är för mycket eller för lite.
SvaraRaderaHa en bra dag
//Krusse
HEj Krusse,
SvaraRaderaNej precis det är olika risk i alla bolag. Investor och Industrivärden ser jag som nästan lika låg risk som indexfonder. Framgent avser jag vikta upp Investor rejält. Det är ett fint bolag och det till en risknivå jag finner attraktiv.
Ha en go helg!
Mvh petrusko
Hej
SvaraRaderaJag är nybörjare men har börjat snöa in på det här med aktier och håller på att läsa in mig på olika strategier. Jag gillar tanken på att leva på utdelningar och sparar även löpande varje månad. Men jag har en fundering angående fokus eller riskspridning. Om man fokuserar sitt kapital på några få bolag som man tror skall gå starkt och när de har nått en bedömd topp, eller förutbestämd uppgång, så går man ur med sin insats och behåller uppgången. Ett exempel man köper Atlas Copco för 100 000sek och de går upp 25% till 125 000 då säljer man för 100 000 men behåller aktier för 25 000 sek. Då har man så att säga fått en fin post på 25 000kr "gratis" som man kan behålla för evigt utan risk? Hög initial risk visst men om man gör en bra analys och inte går "all in" så borde det gå att skapa en portfölj på detta viset?
Mvh Tobias
Glöm inte bort det fina i en likaviktad portfölj som är oviktad MOT index faktiskt även slår index också. Ett enkelt sätt helt enkelt att prestera bättre :)
SvaraRaderaTobias Norberg, du säger att du vill leva på utdelningar (cash flow) men pratar sedan endast om "capital gains i exemplet med AC, hur ska du ha det? :)
SvaraRaderaEn kombination funkar väl givetvis, själv hade jag väl i ditt fall när du säger att du vill leva på utdelningar riktat in mig mer på cash flow och låta det täcka upp mina fasta kostnader. För när väl utdelningarna från aktierna täcker dina fasta kostnader är du i princip ("beroende på personlig definition") ekonomiskt oberoende.
Det är inte allt för osannolikt att efter ett par år utgör den totala utdelningen med än den initiala investeringen!! En stor del från den historiska avkastningen från ex S&P500 kommer från just utdelningen, den kan du endast åtnjuta om du går lång i företag.
Viktigast av allt och något som jag personligen försöker fokusera på är totalavkastningen, dvs jag vill både ha utdelning (som återinvesteras tills jag uppnår mina mål) och kurstillväxt, då får man en ganska fin portföl. Att enbart stirra sig blind på fixed income (ex preffar) vid lång placeringshorisont och om man är ung är som att skjuta sig själv i foten anser jag.