Det blir fel ibland och det är okej

 

När man investerar i aktier är det inte en fråga OM man kommer göra fel utan NÄR. Det kommer gå tokigt ibland men det är okej. Många faktorer spelar in i stockpicking och därmed är det mycket som kan bli annorlunda gentemot den analys och framtidsvision man har. Det är ofrånkomligt att det kommer avvika ibland och det där hanterar man via riskkontroll. 

Genom att ha en strategi för portföljsammansättning och maximal exponering kan man ta en smäll eller två och gå vidare. En viktig parameter jag följer när det kommer till riskkontroll är att jag har en maxgräns för hur mycket ett enskilt bolag får väga i min portfölj.

Jag kallar den för min 7-procentsregel. Ingen enskild aktie får väga mer än 7 procent i portföljen och genom den regeln har jag satt en maxgräns för hur hårt jag kan drabbas om en investering går helt åt skogen. 7 procent är i häraden av börsens historiska genomsnittliga avkastning och min portfölj skulle därmed kunna ta igen en sådan smäll på 1 år.

Den som inte har en strategi för det här och låter innehav vara mycket större än de 7 procenten jag nämner är utsatt för risk att förlora stor del av sitt kapital. Oreparerbar skada kan vi säga. Om tex halva portföljen blir utraderad kommer det ta väldigt lång tid (ca 10 år) att hämta igen det med en årlig avkastning kring 7 procent. Lång tid bara för att komma tillbaka där man var från början. Det är en riktigt vissen sits att vara i och man går miste om väldigt mycket avkastning i långa loppet.

Så klart behöver man även sprida risken över olika sektorer. Att ha portföljen knökefull med olika fastighetsbolag som väger 7 procent vardera är inte bra riskspridning. Olika sektorer presterar vida olika över tid och ibland är det kris i en sektor medan andra går bra osv.

Att ha få innehav i portföljen och bevaka dem noga är något oerfarna kan tänkas lyfta fram. Ytterst skickliga investerare kan lyckas med det och de få som gör det är förmodligen så pass smarta och förnuftiga att de inte får för sig att rekommendera andra att göra så. Hör du någon prata i de här termerna om att ha få innehav kan du utgå ifrån att det är en oerfaren/okunnig investerare. De som faktiskt behärskar det där gör som Warren Buffett och rekommenderar andra att investera i indexfonder eftersom han vet hur rackarns svårt det är att lyckas med det han själv har gjort.

Ett smart val för stockpickers är att inte lämna allt på bordet i fall att man kanske har otur eller något går snett av okänd anledning. Att vid sidan av en sådan där 7-procentregel använda sig av indexfonder. Genom att investera i indexfonder är man garanterad sin del av börsens prestanda på sikt. Att ha tex hälften i indexfonder och resten till sin stockpicking är ännu ett sätt att hantera risken i portföljen. Visst får man kanske lite extra exponering i något innehav man äger separat ifrån en indexfond men det är så lite så i din egna portföljs perspektiv är det inget att bry sig värst om. Så länge man inte investerar i något index där ett enskilt innehav väger knasigt mycket och man dessutom äger det bolaget separat. Novo Nordisk är ett exempel som kan utgöra 20 procent i något index. Den får man ju tänka en vända extra över om man skall äga den separat isf men det där är ett unikt case. En vanlig Sverigefond eller globalfond har inga sådana extremfall.

Har man kontroll på sitt risktagande och begränsat sin exponering svider det inte så värst att gå på en mina eller två. Att förlora "lite" när man har fel och att vinna mycket när det går bra.