Covered Call-ETFer har snabbt blivit mycket populära. Fram till för 5 år sedan var det en nischad inriktning för fonder riktade till helt vanligt folk. Men så kom JPMorgan med en fond som tog marknaden med storm och sedan kom alla fondbolagen med sådana här fonder.
Det här Covered Call är en optionsstrategi. I enkla termer säljer fonden ett värdepapper, en option som ger innehavaren rätt att köpa fondens innehav till ett förutbestämt pris. Oftast är de här optionerna fonderna använder på 30 dagars löptid och kan inte lösas på förhand. Effekten av den här affären är en garanterad intäkt till fonden direkt när de säljer optionen. Den andra delen är om och när optionen nyttjas och då är alltså fonden tvungen att sälja till det förutbestämda priset även om priset är betydligt högre på marknaden den dagen. Fonden kan alltså gå miste om den del av uppgången som är högre än det förutbestämda priset.
De här optionerna kommer i många olika former och priser. Det är jättestor skillnad på respektive CC-fond hur de använder optionerna och hur resultatet blir. Vissa är riktigt dåliga och genererar en mycket svag totalavkastning. Många levererar en stadig utdelning och en totalavkastning lite sämre än ett jämförelseindex. Vissa presterar en högre totalavkastning än ett jämförelseindex.
CC-fonder är som du hör en ganska speciell skapelse. Man kan koka ner det till att de är skapta för den som vill ha en pålitlig ström av utdelningar och eller en viss begränsning på nedsidan.
Själv har jag investerat en hel del i sådana här fonder. Jag ser dem som ett komplement i min fixed income-del av portföljen. Fixed income är dock något annat, det är ränteinfluerade placeringar men jag ser vissa likheter i karaktären varpå jag flyttat pengar i från preferensaktier in i CC-fonder. Gemensamma drag för fixed income och CC-fonder är att de oftast har en lägre potential än vanliga börsplaceringar. De har stadiga utdelningar och de kan kursmässigt vara lite stadigare när det stormar på börsen.
Man behöver ha en särskild anledning att investera i de här fonderna. Kanske är man en defensiv investerare och resonerar att man sänker risken en aning med en sådan fond. Kanske är man beroende av regelbundna utdelningar. Det är individuellt det där.
Jag jämför dem som sagt primärt med mina placeringar i fixed income och där har det kommit en fond nyligen som imponerar på mig och som jag gillar starkt. Det är ASWN ifrån Infracap. En ETF som investerar i preferensaktier i USA, riktig fixed income alltså. Infracap har förvaltat en ETF med den här strategin i många år i USA men här i EU har den funnits en handfull månader än så länge bara. De gör ungefär samma saken och man kan snegla på fonden i USA för att bilda sig en uppfattning. Eftersom det är preferensaktier fonden investerar i är dess utdelning väldigt stadig. De får ju in samma belopp varje månad/kvartal. Den här fonden är för mig det jag primärt vill ha i min fixed income-del av portföljen och på sikt kan jag överväga minska i CC-fonder till fördel för denna. Jag har redan 3 procent av portföljen i fonden. ASWN är alltså inte en CC-fond utan den äger preferensaktier som betalar en hög utdelning.
Här är en länk till den där ASWN hos fondbolaget: https://hanetf.com/fund/pffi-infrastructure-capital-preferred-income-etf/
Intressant, tack för tipset! (Fast jag är osäker på om jag vill ha mer USA i portföljen...) Har du någon uppfattning om avgiften?
SvaraRaderaTjena Alice,
RaderaDen här ASWN är väl värd sin avgift. De kör samma avgift på fonden här i EU som den i USA. Det är 0,8 procent plus transaktionskostnader inom fonden. För preferensaktier är det aktiv förvaltning som gäller. Det är enkelt för en aktiv förvaltare att undvika usla affärer. Det finns indexfonder för preferensaktier och de gör regelbundet usla affärer. Ett exempel är att köpa en preferensaktie långt över inlösenkurs strax innan den blir inlöst. Det sker regelbundet och det är för att de är passiva och bara dumt följer sitt index. För vanliga aktier är indexfonder ett utmärkt upplägg. För preferensaktier är det skitkorkat.
Om man skall investera i en fond för preferensaktier vill man definitivt betala extra för att få en aktiv förvaltare. De genererar enkelt bättre avkastning än de dumma indexfonderna.
Mvh petrusko
Stort tack för snabbt och utförligt svar! Jag uppskattar din blogg mycket och har den som startsida för mitt dagliga bloggläsande. (Hoppar sedan vidare via dina länkar till andra bloggar.)
RaderaHåller med. Jag har såld alla mina index-fonder och satsar mer och ner på etf: er nu mera.
RaderaÄven jag har ASWN i mina portföljer då jag gillar att sprida mina risker och möjligheter på allt fler olika månadsutdelande värdepapper.Jag tar hellre lite lägre avkastning genom att ha ett ständigt flöde av pengar in på mina konton än att behöva förlita mig på att någon annan vill betala mer för mina värdepapper i framtiden när jag vill sälja dom för att få någon avkastning (Hellre en fågel i handen än 10 i skogen för min del)så därför är ASWN en bra ETF för min del.Jag behöver inte heller vara den som tjänar mest pengar på börsen utan det viktiga är att mina utdelningar hela tiden ökar och täcker mina utgifter den dagen jag skall leva på dom om 5-6 år. Gärna tips på fler stadiga månadsutdelande ETF:er från Petrusko så gör jag min egen analys därefter då jag är en lat och bekväm investerare.Ha en trevlig helg!Mvh Peter Jansson P.S.Jag har köpt många aktier i SHB och en del aktier i Swedbank den sista veckan och för utdelningarna från bankerna kommer jag förmodligen att köpa väldigt många fler andelar i ASWN med tanke på hur stökig omvärlden med röda börser titt som tätt.D.S.
SvaraRaderaVilka risker ser du som de största för CC-fonder och vad tänker du gällande dem?
SvaraRaderaTjena,
RaderaCC-fonder är egentligen inte raketforskning i breda penseldrag. Optionerna är en garanterad intäkt. De begränsar potentialen på uppsidan.
Mer än så är det inte i breda penseldrag. Thats it.
Mvh petrusko